Mitt namn är Kerstin Sjölund Eriksson. Jag bor i ett
Brukssamhälle utanför Örnsköldsvik som heter
Domsjö. För er som är hockey intresserade så är
det ”Foppas” hemby och MoDo:s vagga. Här har jag
bott i så gott som hela mitt liv och här har jag blivit
kvar.
Min familj består av make Per-Ola och två döttrar
Johanna och Elin födda 1986 och 1989.
Jag har för närvarande fem katter, "Star", "Crissi" ,"August", "Eros" och "Lizzi"
Mitt kattintresse började tidigt. Som barn hade jag en vit huskatt.
Mitt birma intresse startade när jag var 12 år och såg
en birma i ”Året Runt”. Då bestämde
jag mig för att jag skulle köpa en sådan när
jag blev stor. 1982 fick jag så chansen att köpa min första
birma och på den vägen är det. Med åren har
många katter passerat vårt hem. Se ”Mina Katter”, ”Kullar” och ”Till
Minne”. Till min stora glädje har mitt kattintresse smittat
av sig på mina döttrar.
Stamnamnet ”Safiren´s” kom naturligt då jag
kallade min första katt ”Safir”. På den tiden, 1983,
sökte man stamnamn för hela Fife. Att jag fick namnet ”Safiren´s” då var
förvånande eftersom det stavas nästan lika i hela
Europa. Men lyckligtvis var jag först.
Min uppfödning startade med brunt och blått med betoning
på brunt, som fortfarande är min favoritfärg. Numera
har jag även choklad och tabby i min avel.
Jag tycker att alla färgvarianter är vackra. Det enda jag
har lite svårt för är sköldpaddsmaskade för ”fläckarna” kan
hamna så fel, men en perfekt maskad sköldpadda kan vara
helt underbar.
Utställningsintresserad har jag varit hela tiden och det var
nog tack vare Safiren´s brown Briljant Boy, som det startade.
Honom sålde jag till Shai-San-War´s i Norrtälje,
dvs den uppfödare
som jag köpte ”Safir” av. De ställde ut honom
som ungdjur på Birmasällskapets /StockholmsKKs utställning ”Lagom,
lurviga katter” 1984. Där blev han BSLH-u och in-officiell
BIS. Man ställde Vuxen/Kastrat/Ungdjur mot varandra för
att få fram utställningens bästa birma. Vuxen var ”Rosenkorsborgens
Elita Queen” och kastraten var ”Atisa”,
alltså ”Idel, Ädel, Adel”!!!
Numera ser jag utställningsresultaten som ett kvitto på att
jag är på rätt väg i min avel. Att få fram
den ”perfekta” birman är en utmaning men inte det
viktigaste. Katten är ju främst till sällskap och
då är sundhet och temperament överordnat. Naturligtvis
får man inte tumma på typen men detaljerna får
inte ta över typ och storlek.
I övrigt har jag i hela mitt "kattliv" varit aktiv. Jag var med och startade kattklubben Örnsköldskatten 1982 och där är jag fortfarande aktiv i styrelsen. Jag har dessutom tidigare fungerat som landsdelsrepresentant och kattungeförmedlare i Birmasällskapet under ca 15 år. I och med mitt engagemang i ÖKN så har jag stor vana som utställningsarrangör. Ett tungt men ack så roligt jobb. Denna insikt om vad som krävs bakom kulisserna gör att jag verkligen uppskattar att få åka på andra klubbars utställning och bara njuta.
Jag hoppas att du får stort nöje av min hemsida och hör
av Dig till mig om Du vill prata katt eller om Du är intresserad
av min uppfödning.
- Kerstin
|
